1) Efter uppbrottet följde månader av tortyr i form av konstanta hot, meddelanden, mail och rena stalkingfasoner både på kontoret och utanför, så bröt jag ihop och polisanmälde honom och därmed kopplades även arbetet in och han fick sparken från sin arbetsgivare (Manpower) eftersom han brutit mot otaliga policys och rutiner med sitt beteenden. Det är alltså det han avser med kommentaren kring Manpower nedan. Han menar på att det var löjligt att jag bara använde det han skrivit på arbetstid, eftersom det fanns så mycket mer att ta av....
2) Jag hade inte träffat någon ny. Det var bara hans egna fantasifoster.
http://www.youtube.com/watch?v=H6_BWNzThJY
hur är det? snälla svara
och det du gav till manpower, varför ger du sånt som som endå inte kan använfa mot mig i och med det är efter arbetstid?
dumt!
du hade säker och har mycket annat som du hade kunant ta som var under arbetstid
precis
du
kan du bar förklara för mig hur det gick så snabbt eller "snabbt" att hooka dig en ny kille?
som jag sa att det gick cp snabb från din andra till mig, och samma nu, från mig till han
hur gör du?
för att fixa det?
du
nice väl
eller
jaaaaa
honry girl
come on
svara
du
nu du snackar med din lover eller
kom igen säg nått
va fan
du kan una han 2 min
du
du
du
dududuududududududududu
udududududududu
dududuud
dudu
duududud
dududu
dududud
ududud
svenstavik
svara
Låten han inleder (den ensidiga) konversationen med är alltså Sinnerman med Nina Simone. En av mina favoritartister och favoritlåtar faktiskt. En riktig klassiker.
This song is about the inevitability of your devils resurfacing no matter where you run. It's about how that which you run from will consume you because you will begin to see those qualities resurface in everything. It's an emotion that you're running from, not a thing outside of you. Because of this you're running from yourself and will never be away from it. The only way out of that is to purify yourself, not to run away from it.
Fy fan, det gör mig förbannad igen på din lille mesen