asimplemind.blogg.se

Det händer och sker ganska mycket just nu, i stora drag är det fruktansvärt tunga saker som påverkar mig i alla aspekter av den jag är och det jag gör. Men jag kan inte gå in på det i detalj just nu, det finns ingen ork.

Därför kan vi prata om något roligare (?) nämligen mitt tandläkarbesök tidigare i veckan.
Jag fick en tid och ett estimat från Folktandvården för att dra en icke-krånglande, men däremot icke-önskvärd visdomstand, där priset skulle gå på ca. 8300kr brutto. Åtta papp för att dra en tandjävel! Dessutom hade jag redan betalat runt 1400kr för röntgenplåtarna.

Jag blev galen och ringde en privattandläkare på orten där jag jobbar, som dragit mina två visdomständer i överkäken utan problem och utan att orsaka personlig bankrutt – och fick en tid dagen därpå för att ta en röntgenbild. Som dessutom var gratis. Han sa att det inte skulle vara några problem att ta ut den och att det skulle gå på runt 1000kr.

Sagt och gjort, vi bokade in en tid, som inföll nu i måndags och inom loppet av 5 minuter var tanden ute, så lätt och smidigt att tandläkaren själv blev förvånad. Så jag betalade gladeligen 1234kr för kalaset och det känns som jag tjänat 7000kr (tänk hur man kan inbilla sig att sådana saker faktiskt kan hända).

Nåväl, slutet gott allt annat relativt gott. Jag var redigt bedövad, som sig bör, men när den släppte fick jag väldigt ont, inte bara i käken utan i hela kroppen och eftersom jag har ett privata apotek av smärtstillande mediciner hemma utifrån min diagnos, så slängde jag i mig några tabletter utan att tänka efter.

Det blev en ganska lång och sömnlös natt, jag började må dåligt och kände mig konstig. När jag sedan steg upp på morgonen tog det inte många minuter innan jag började känna att något var fel. Jag har ju haft episoder av frekventa svimningsanfall tidigare i mitt liv, så jag kände igen vad som höll på att hända och tog mig till köket för att få i mig lite juice (socker) men det hjälpte inte. Tappade paketet på golvet, för jag tappade känseln i händerna.

Det slog lock för öronen och synfältet minskade för varje sekund som gick, och jag fick hjärtklappning och domnade bort i resten av kroppen. Det är nästan som att man känner hur blodet försvinner från huvudet, ansiktet och kroppen, och det sticker som om blodet ersatts med sockerdricka ungefär och man blir alldeles kall. För de som varit redigt berusade så är det jämförbart med en otäck bakfylla, där man mår illa och vill kräkas, samtidigt som hela världen snurrar runt, runt, runt, fortare och fortare.

Så jag hann till badrummet (tänkte ju duscha och ställa mig i ordning för dagen) innan jag föll ihop. Som tur var satt jag ihopkrupen på badkarskanten när det skedde, så jag föll inte så långt ner, och knäna tog det mesta av fallet. Sedan blev jag liggandes där, med huvudet utanför på hallgolvet och en nyfiken katt som gick runt och nosade på mig. Jag blev nog inte medvetslös men fick en liten blackout, dock låg jag kvar där i närmare 10 minuter innan jag på riktigt kvicknade till och kunde resa på mig.

Jag mådde inte bra efter det, men jag jobbade hemifrån som tur var. Illamåendet och känslan av att hjärnan gjorde piruetter i skallen kvarstod hela dagen och jag föll faktiskt ihop en andra gång med, på eftermiddagen. Foten vek sig och jag kände hur allt svartnade framför ögonen, men jag hann ta emot mig innan jag föll och inte heller den gången blev jag ”riktigt” medvetslös.

Jag hade en tid på hälsocentralen på eftermiddagen, för att förlänga mitt sjukintyg, så jag passade på att fråga läkaren om vad han trodde det kunde bero på. Av det jag förstod så kan det vara otur, sånt som händer, en kombination av stress, dålig sömn, för lite motion, väderomslag och lågt blodtryck. Och jag kan väl skriva under på allt det där, så inget kom inte som en överraskning.

När jag sedan sa att jag tagit Tiparol, så blev han bestört och sa åt mig att sluta ta skiten, och att det sannolikt var den som orsakade allt djävulskap. Den kommentaren var inte heller oväntad, dock trist att veta att det är det enda jag har att tillgå när värken ger mig en omgång…

Så kombinationen av alla orsaker ovan, plus det faktum att jag fått bedövning dagen innan gjorde sannolikt att det blev så här. Jag har inte varit orolig under det här dygnet för trots att det är väldigt obehagligt, så är jag ganska van att må så och känna hur svimningen närmar sig, på gott och ont.

Jag lade mig tidigt och det snurrade så i skallen att jag trodde jag skulle Exorcisten-kräkas, men jag sov faktiskt hela natten (om man bortser ifrån en vaken period mellan 03:50 - 05:00) och var mycket piggare när jag vaknade.

Summa sumarum: En tand mindre, några tusenlappar rikare (?), ett par blåslagna knän, ett förlängt läkarintyg och en hjärna som åkte karusell var resultatet av gårdagens eskapader. Hoppas ni också hade en fin dag!